About the Embassy to the Holy See

 

 

Sveriges ambassad vid den Heliga Stolen

När man berättar om förbindelserna mellan Sverige och Vatikanen är det omöjligt att inte inleda med några ord om den Heliga Birgitta. Förmodligen lika omöjligt som det en gång var för Vatikanen att avstå från att helgonförklara henne och därmed ge sin politik en "nordisk dimension".

Visst fanns det kontakter mellan Sverige och påvestaten långt före Birgitta. Hans Furuhagen berättar t.ex. i sin senaste bok om Rom – "Marmor och människor" - t.o.m. om vikingakungar som bad om påvens hjälp att slita interna tvister.

Birgitta var emellertid unik. Dels därför att hon faktiskt etablerade sig i Rom och därmed skapade en permanent kontaktpunkt för kulturellt och politiskt utbyte mellan norden och påvestaten, dels genom att hon själv blev en del av det påvliga etablissemanget, med inflytande både religiöst och politiskt. Hennes idéer hade i själva verket sådan bärkraft att de kom att påverka utvecklingen i påvestaten och relationerna mellan den och övriga statsbildningar i Europa.

Det är erkännandet av detta som föranledde påven att utnämna Birgitta till europahelgon den 1 oktober i fjol.

Efter Birgittas död levde hennes verk kvar i den orden hon etablerat, i Birgittahuset vid Blomsterängen på Marsfältet och så småningom också i hennes egenskap av helgon.

Birgitta systrarna – idag under ledning av den dynamiska generalabedissan Tekla – har den ekumeniska ambitionen att Birgittahuset skall vara en naturlig samlingspunkt för svenskar av alla trosriktningar som besöker Rom.

En sådan naturlig samlingspunkt blev det – som Hildebrand påpekar i en artikel i Historisk tidskrift 1882 – redan årtiondena efter Birgittas död. Möjligen kom det t.o.m. att härbärgera Sveriges första "ambassad" vid påvestolen då kung Karl Knutsson Bonde 1471 gjorde en av Birgitta husets tidigare föreståndare, Birger Månsson, till sin representant.

Närmare detaljer om detta senare har vi fått tillstånd att söka i Vatikanens arkiv. Men detta kräver en icke obetydlig forskningsinsats - utefter milslånga hyllor med dokument som är författade på inte alltid lättläst latin.

År 1523 bröts de officiella förbindelserna mellan påvestaten och Sverige –när Gustav Vasa tog sig före att utse en biskop utan påvligt godkännande.

Reformationen gjorde att något återupptagande av förbindelserna inte kunde ske förrän 460 år senare.

När så skedde hade även Birgitta orden sedan ett halvsekel ryckts upp ur en lång törnrosasömn av den i våras saligförklarade Moder Elisabeth Hesselblad och Birgittahuset var redan – i enlighet med birgittasystrarnas ovannämnda ambition – en populär träffpunkt för svenskar i Rom. Nytt var att den svenska protestantiska församlingen i Rom kunde utnyttja ett kapell under Birgittahusets katolska kyrka som sin egen kyrkolokal.

För den ambassad som upprättades år 1983 var det dock inte aktuellt att söka någon speciell relation till birgittasystrarna. De diplomatiska förbindelser som etablerades var med Vatikanstaten, som kan ses som den katolska kyrkans världsliga stödorganisation.

Frågan om relationer med Vatikanstaten hade diskuterats i flera år i den svenska riksdagen. Det som slutligen kunde övertyga om vikten av ett närmare samarbete var att Vatikanstaten kunde tillföra svensk utrikesförvaltning värdefulla kunskaper – inte minst om utvecklingen i Östeuropa .

Många andra länder hade redan då etablerat förbindelser av i stort sett samma skäl. Vatikanen hade genom sina egna ambassadörer – nuntier – och genom katolska kyrkans präster och biskopar samt till kyrkan anknutna massmedia, lärdomsanstalter, sjukhus etc ett oerhört effektivt kontaktnät över hela världen. Man hade också en egen stor effektiv hemmaorganisation som kunde bearbeta informationen från fältet.

Litet skämtsamt hävdades att Vatikanens "underrättelsetjänst" var effektivare än både CIA och KGB.

De snart 20 år som gått sedan riksdagsbeslutet har bekräftat värdet av de ursprungliga argumenten för närmare samarbete. Andra argument har dessutom tillkommit. En konsekvens av detta har blivit att Sverige – som hittills enda nordiska land – år 1986 valde att etablera en fast ambassad vid Vatikanen och alltså inte bara låta sig företrädas vid tillfälliga besök av en ambassadör från Stockholm eller någon av våra utlandsmyndigheter.

De förhållanden som gjort Vatikanen till en än intressantare samtalspart gäller Vatikanens egen utveckling, förändringarna i Europa efter Berlinmurens fall och vissa inslag i den globala utvecklingen under senare år.

Beträffande Vatikanens egen utveckling tänker man kanske i första hand på den "moderniseringsprocess" som inleddes efter andra vatikankonciliet – 1962 –1965 - och som förts framåt under den nuvarande påven, Johannes Paulus II. Konciliet hade utvecklats till en generalinventering av kyrkans självuppfattning, lära och liv och kom att ses som en katastrof för dess reaktionära falang.

Konciliet anses ha banat väg för Vatikanens agerande under den nuvarande påven, vars viktigaste insats enligt många varit att internationalisera kyrkan, både genom att marknadsföra den egna tron, främja den interreligiösa dialogen och ge Vatikanen ställning av stark interlokutör på den internationella politiska scenen.

Genombrottet för det senare var den viktiga roll som Vatikanen kom att spela i samband med sovjetsystemets sammanbrott.

Vatikanen har emellertid också haft hög profil i internationella förhandlingar om miljö, nedrustning, bistånd och MR där det varit viktigt att Sverige och Vatikanen kunnat avstämma positioner även i kyrkostatens diplomatiska högkvarter i Rom.

På ett område – det familjepolitiska – har emellertid förhoppningarna om förändrade Vatikanpositioner kommit på skam. Om påven själv varit pådrivande beträffande viss utveckling är det å andra sidan uppenbart att han chockerat många genom sina orubbliga ståndpunkter i familjemoraliska frågor.

Det absoluta motståndet mot aborter, preventivmedel, äktenskap mellan homosexuella är kanske de inslag i denna vatikanpolitik som blivit mest uppmärksammade. Vatikanens agerande på detta område har skapat stark irritation. I våras inledde t.o.m. vissa icke regeringsanknutna organisationer (NGOs) en kampanj för att Vatikanen skulle uteslutas ur FN samarbetet.

På detta kontroversiella område är det än viktigare att Sverige har en lokal närvaro. Dels är det nödvändigt att noga följa utvecklingen av Vatikanens traditionella familjepolitik - som faktiskt är mycket omstridd också inom kyrkan -, dels är det viktigt att följa hur Vatikanens politik formuleras och förankras i den katolska världen i vad avser de många bioetiska frågeställningar som blivit aktuella genom den senaste medicinska forskningen.

I än högre utsträckning än när det gäller områden där vi själva och Vatikanen har identiska och liknande synpunkter, är det viktigt att föra en löpande dialog i syfte att identifiera sådana frågor inom detta vidsträckta område där positionerna trots allt skulle kunna närmas. Vatikanens stöd beträffande åtgärder mot våld mot kvinnor, gatuprostitution, pedofili och annat sexuellt utnyttjande av barn vore t.ex. av oerhörd betydelse för att skapa internationell opinion och enighet om effektiva motmedel.

Vatikanens starkare ställning inom den internationella politiken återspeglas i en mycket kraftig ökning av de officiella kontakterna. I dag har Vatikanen diplomatiska förbindelser med alla FN:s medlemsstater – utom Kina och Saudiarabien. Ett 70-tal länder – och långt ifrån bara sådana med katolska befolkningsgrupper – har ansett det nödvändigt att etablera fasta beskickningar vid Vatikanen i Rom. Det är också påfallande att ledande politiker från hela världen så gott som alltid passar på att föra politiska samtal i Vatikanen, även när deras resor primärt gäller Italien.

Ett andra skäl till att Vatikanen blivit viktigare för oss är utvecklingen i Europa. Denna har sedan Berlinmurens fall inneburit en allt snabbare integrationsprocess där vi själva kommit att allt närmre samarbeta med länder med stora katolska befolkningar. Att den gemensamma beslutsprocessen även kommer att påverkas av argument med katolska accenter är en självklarhet.

Den svenska Vatikan ambassaden är här betydelsefull i två avseenden. Dels som markering för att Sverige respekterar även sådana argument, dels som medel att identifiera, analysera och eventuellt även påverka dem på ett så tidigt stadium som möjligt.

För det senare är givetvis ambassadens möjligheter att agera i hög grad beroende av ett nära samarbete med EU-ambassaderna.

Det tredje skälet till Vatikanens ökade betydelse sammanhänger med viss utveckling globalt. Jag har redan nämnt den senaste tidens snabba utveckling på det medicinska området. Men vi har också globaliseringen och utvecklingen av informationsteknologin.

På alla dessa områden anmäler sig viktiga moralfrågor ; vad är rätt och vad är fel, vilka redan i hög grad engagerar det väldiga utredningsmaskineriet i den stat som brukar betecknas som "en moralisk stormakt". Syftet är givetvis att utforma positioner till stöd för den egna världsvida verksamheten.

Det förekommer redan ett tankeutbyte med Vatikanen från svensk sida på det medicinska området (om t.ex. xenotransplantationer). Säkert kommer erfarenhetsutbytet att vidgas. En möjlighet för Sverige att dra nytta av det som tankesmedjan på vatikanberget har att erbjuda är naturligtvis att bevaka dess verksamhet genom Vatikan-ambassaden.

Ambassaden har som konstaterats en i hög grad dagsaktuell agenda. Mer uppgifter av den typen i själva verket än den har resurser att fullgöra. Riskerar då inte den medeltida Heliga Birgitta att försvinna ur verksamhetsplaneringen ?

Så är det givetvis inte. I relationerna med en 2000 årig institution är det historiska perspektivet viktigt.

Vi tar hänsyn till detta i förberedelserna för firandet av den Heliga Birgitta år 2003 – dvs jämnt 700 år efter hennes födelse. Firandet står för övrigt under högt beskydd av den svenske kungen.

Vi tar också hänsyn till det genom att i april 2001 – dvs under vårt ordförandeskap i EU – arrangera ett särskilt Birgitta-seminarium i Linköping/Vadstena dit bl.a. höga företrädare för Vatikanen skall inbjudas.

 

Rom, 10 oktober 2000

 

 

Home The residence Personal History News Links Addresses