Galet flytta svenska Vatikanambassadören från Rom

I ett Apropå på DN:s ledarsida den 29 december uttalar sig Barbro Hedvall om Sveriges ambassad vid Vatikanen på följande sätt: "Sverige behöver absolut ingen ambassad vid Vatikanen, det var ett misstag att inrätta den för något tiotal år sedan. Förbindelserna mellan olika kristna skall skötas kristna emellan."

Eftersom beslutet att upprätta diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Vatikanen togs i juni 1982, då jag var UD:s folkrättssakkunnige och då jag var mycket aktiv för att dessa förbindelser skulle komma till stånd, skall jag här nedan ge bakgrund och förklaring till beslutet.

När jag 1976 satte mig i den folkrättssakkunniges stol i UD hade jag bakom mig diplomatisk tjänstgöring såväl Bagdad som i Moskva.

Även om ett begrepp som religiös fundamentalism väl inte var uppfunnet vid mitten och slutet av 60-talet, då jag tjänstgjorde i Bagdad, kunde man ändå vid analys av situationen i Mellanöstern ana sig till att religionen skulle komma att spela en allt större politisk roll. Islam och dess olika tolkningsriktningar intresserade mig mycket (se min Islamisk rätt, 1975).

När jag tjänstgjorde i Moskva vid mitten av 70-talet såg man även där tydliga tendenser till religionens ökande politiska roll. I själva verket var Sovjet- imperiet en "religiös krutdurk" med islams dominans i söder och en allt starkare katolicism framträdande väster, särskilt i Polen. I våra analyser och rapporter hem pekade vi vid ambassaden i Moskva på att de religiösa centrifugala krafterna till slut skulle slita sönder Sovjetimperiet.

När, efter revolutionen i Iran 1979, en teokrati (av Gud styrd stat) upprättades i Iran med Imam Khomeini som styresman, bekräftades åter religionens politiska roll (se min artikel i DN 10/2 1980).

Genom den katolska kyrkans kraft Polen kastades det kommunistiska oket över ända. Slutresultatet blev själva Sovjetimperiets och marxismens fall.

Slutet av 7O~talet och början av 80-talet pekade entydigt på att religionen på ett helt annat sätt än tidigare måste vägas in i de politiska analyserna. Det gällde nu att sätta sig på skolbänken och läsa in nya områden, främst religionshistoria.

Själv hade jag i dessa sammanhang, liksom många av mina kolleger, stor nytta av kontakterna med de påvliga diplomaterna, dels i Vatikanen i Rom dels på de påvliga nuntiaturerna (ambassaderna) runt om i världen. För att upprätthålla det svenska utrikesdepartementets höga kunskapsnivå när det gällde den pågående politiska utvecklingen i Mellanöstern, Sovjetunionen, Polen och Latinamerika samt inom MR-området, blev det en nödvändighet att vidga våra diplomatiska kontakter, framförallt med Påvestolen, där ofta den information fanns som vi sökte. Den påvliga kurian, d v s det påvliga kansliet, eller 'regeringen', anses allmänt vara bland de mest välinformerade i världen.

Påven Innehar ju såväl rollen som alla katolikers högsta överhuvud som statsöverhuvud i Vatikanstaten (44 hektar). Det är i den senare egenskapen han tar emot främmande ambassadörer och det är i samma egenskap som han skickar ut sina egna diplomatiska företrädare, nuntierna.

Efter det att Italiens kung Viktor Emanuel 1870 hade erövrat den då vidsträckta Kyrkostaten, samt hotat att göra påven till italiensk undersåte, stängde påvarna in sig i Vatikanen. Genom Lateranfördraget 1929 mellan påven Pius XI och Italiens diktator Mussolini återupprättades påvens statsrättsliga funktioner. I fördraget erkänns påven som statsöverhuvud 'Stato della Cittā Vaticana'.

Samtidigt med Lateranfördraget ingicks det s k Konkordatet, det avtal som reglerar "samlevnaden" mellan Vatikanstaten och republiken Italien.

För att kunna etablera de närmare förbindelser med Vatikanen som den politiska utvecklingen i slutet av 70-talet nödvändiggjorde pekade allt fler faktorer på att det var tid att upprätta formella diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Vatikanen.

Samtidigt som UD alltmer började luta åt det nödvändiga i att upprätta formella förbindelser med Vatikanen kom samma signaler från riksdagen. Här kan nämnas de socialdemokratiska broderskaparna Evert Svenssons och Bertil Zachrissons motion 1980/81:1207, i vilken de hemställde att "riksdagen hos regeringen anhåller om att Sverige upprättar diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten". I Utrikesutskottets betänkande 1981/82:14 den 1 december 1981 stöddes detta krav.

I en promemoria den 11 december 1981 uttalade jag som UD:s folkrättssakkunnige att regeringen utan folkrättsliga hinder kunde gå vidare med att upprätta förbindelserna.

Det var utrikesminister Ullsten (fp) som fann denna fråga intressant och viktig. Han sade till mig att jag gärna fick upprätthålla underhandsförbindelser med kurian och påvliga företrädare om jag fann detta viktigt för att bygga upp UD:s kunskap om religionens roll världspolitiken. Dock sade han, med en glimt i ögat, "du får göra detta på ett sätt så att jag inte tappar mina frisinnade väljare".

Vid ett besök jag gjorde i Vatikanen i oktober 1981 sade man mig att "Sveriges ställning och politik var av den arten att Vatikanen skulle känna sig hedrad om förbindelser kom till stånd". Man betraktade Sverige som en viktig motpart.

Vad som definitivt kom att demonstrera vikten av en svensk direkt kanal till påven och Vatikanen var det kända Dagmar Hagelin-fallet, flickan som sa tragiskt försvann i Argentina. Ola Ullsten ville vända på varje sten i detta fall. Han instruerade mig att underhand ta kontakt med Vatikanen och be påven personligen ta upp fallet vid dennes besök i Argentina i juni 1982 (PM 22 nov 1982). Så gjordes av påven och i ett brev från kardinalstatssekreteraren den 18 oktober 1982 bekräftades att fallet hade tagits upp och dessutom följdes upp av den påvlige nuntien Buenos Aires.

Mycket samspelade således till att Sverige 1982 fann det riktigt att upprätta direkta diplomatiska förbindelser med Vatikanen.

Sedan dess har nog vår enmansambassad vid Vatikanen, en av de billigaste, varit en av de mer uppskattade rapportörerna i UD. Det är i det världspolitiska skeendet, inte minst den nu heta Jerusalem-frågan, mycket viktig information som kommer från Vatikanen via vår ambassad där.

Även om det ju inte är tal om att lägga ned den svenska ambassaden vid Vatikanen, utan endast att låta den svenska ambassadören till Vatikanen residera någon annanstans, t ex Stockholm eller Bern, är det ju ändå galet att lägga ned den permanenta stationeringen i Rom. Speciellt som man från Vatikanens sida nu funderar på att förlägga den påvlige nuntiens stationering till Stockholm.

Egentligen är det de dyra hyrorna i de av den svenska staten ägda fastigheterna som underminerar UD:s budget, och som föranleder indragningar. Varför "himmelens namn" skall Staten skinna UD med så höga hyror i sina egenhändigt ägda fastigheter, bl a i Rom, att personalen måste flytta?

Bo Johnson Theutenberg, jur dr, ambassadör, f d professor i folkrätt, UD:s folkrättssakkunnige 1976-1987.

(Katolskt magasin, nr 3 2001)

UD slår till reträtt om ambassaderna

Utrikesförvaltningen böjer sig under trycket från riksdagen. Det visade kabinettssekreterare Hans Dahlgren genom att på måndagen skicka ett brev till utrikesutskottets ordförande Viola Furubjelke (s).
Brevet innebär att Hans Dahlgren och hans tre statssekreterarkolleger på UD slår till reträtt gentemot riksdagen i fråga om de fyra ambassaderna i Vatikanen, Libanon, Tunisien och Peru, som de tidigare velat lägga ned för att få budgeten i balans.
I brevet till utrikesutskottets ordförande Viola Furubjelke heter det att UD nu välkomnar en dialog med utskottet om principerna för den svenska utrikesrepresentationen. "Utgångspunkten är att inga beslut om nedläggningar fattas under tiden som dessa överläggningar pågår", skriver kabinettssekreteraren.

Hans Dahlgren gör klart att UD ska utse en projektgrupp som får i uppgift att utarbeta underlag för ett resonemang om principerna för den svenska utlandsrepresentationen.
Kabinettssekreterarens brev visar att utrikesutskottets påminnelse om riksdagens rätt till inflytande över upprättande och nedläggning av svenska utlandsmyndigheter har tagit skruv.
Målet från Hans Dahlgrens sida är fortfarande att få UD:s budget i balans. Utrikesförvaltningen ser därför ut att gå vidare med de besparingar som inga yttre krafter har protesterat mot. Det innebär bland annat att ambassaderna i Lusaka, Managua, Kampala och Dhaka omvandlas till rent biståndsfinansierade utlandsmyndigheter, att personalstyrkan bantas inom hemmaorganisationen och på ett femtontal beskickningar.

För de dödshotade ambassaderna innebär dialogen mellan UD och riksdagen sannolikt att den utsatta nådatiden kan komma omvandlas till en fullständig benådning.
Viola Furubjelke säger i en kommentar att utrikesutskottet är överens med UD om att budgeten måste vara i balans. Hon tycker att det är viktigt att dialogen kommer i gång och menar att det hade varit omöjligt för regeringen att bara "trumfa igenom" nedläggningar av ambassader utan at ta hänsyn till utskottets synpunkter.
- Riksdagen har inte formellt beslutsrätt i ambassadfrågor, men vi har budgetansvaret och kan göra anslagsvillkor vid varje tillfälle. Därför är det mycket bättre att vi kommer in tidigt i diskussionen, så att regeringen inte behöver ändra på beslut.
Vilka partiföreträdare som ska ingå i utrikesutskottets dialoggrupp är ännu inte klart.

Bitte Hammargren (SvD 2001-02-20)

Vatikanens många roller

Kritiken mot svenska UD:s beslut att lägga ned ambassaden vid Heliga stolen har inte lagt sig. I söndagens SvD avfyrar biskop Jonas Jonson i Strängnäs en bredsida mot regeringens planer. Han menar att det är motsägelsefullt att Sverige samtidigt vill utvidga EU och lägga ned Vatikan ambassaden.

Jonsons vidräkning kommer efter en av hans många resor till Rom i ekumeniska ärenden. Detta ger en vink om att det svenska beslutet noterats också i Vatikanen.

Ärkebiskop John Foley, som basar för Vatikanens relationer till omvärlden, uppger för Dagens Nyheter (13/2) att Vatikanen haft livligare kontakter med Sverige efter påvebesöket 1989 än med många andra länder. Katolska kyrkans ambassadör för de nordiska länderna, kallad nuntie, som hittills varit stationerad i Köpenhamn kommer enligt Foley att flyttas till Stockholm. Därmed faller argumentet att Sverige inte behöver hålla sig med en ambassadör i Vatikanen eftersom någon nuntie inte placerats i Stockholm.

Bo Henriksson, ambassadör vid Heliga stolen, har också uttalat sig för DN. Hans bedömning ar entydig. Ambassaden behövs, inte minst därför att den bidrar till att öka förståelsen för Sverige inom den katolska kyrkan. Som ordförandeland i EU har Sverige större möjlighet att påverka. Särskilt frågor som det råder oenighet i är närvaron i Vatikanen viktig, resonerar ambassadören.

Den katolska dominansen inom EU är också en faktor som talar för behovet av en beskickning i Vatikanen. Utvidgningen av unionen kommer enbart att förstärka det katolska inflytandet, inte minst på grund av att Polen väntas vara en av de nya medlemsländerna. I ett sådant läge är det nödvändigt att förstå hur majoriteten av medlemsländerna resonerar och argumenterar.

Lars Bergqvist, tidigare ambassadör vid Heliga stolen och gästkrönikör i denna tidning, har med sina iakttagelser av katolskt tänkande bidragit till att bana väg för Sveriges agerande inom EU. Noteringar av det slag han gjort visar på betydelsen av en diplomatisk närvaro i Vatikanen. Politiska, europeiska visioner är enligt Bergqvist inte vår specialitet.

"På kontinenten, och särskilt i katolska länder, brukar man vanligen se på våra ideal, både kristna och sekulära, som ledstjärnor som hänger över skogsbrynet. De har till uppgift att hjälpa oss hålla kursen. De är vägvisare och i deras natur ligger att de är mer eller mindre ouppnåeliga", skriver han skriften "Värdetraditioner i Norden".

I de nordiska länderna har idealen getts statistiska och sociologiska kriterier. Vi har sänkt stjärnorna från deras upphöja platser. I stället har vi placerat dem så lågt att alla ska kunna hoppa över den. Visioner är något vi kan acceptera bara om de är så allmänt hållna att de saknar innehåll; alla ska vara jämlika och ha rätt till social trygghet.

Vi mäter och räknar och håller oss till det kvantitativa och objektivt förankrade. Vi tiger oftast om de stora frågorna, om de allmänna övergripande de målen, de idealiska och fredsbevarande tankar som låg bakom Romfördraget 1957. Och vi ryser till inför EU-dokumentens målsättningar, vare sig de gäller gemensam handelspolitik, försvar, utrikespolitik eller en monetär union. Därför att de inte tillräckligt tydligt har definierats och analyserats.

Kyrkans tidning, nr 7, 2001-02-15

Partierna ger hotade ambassader respit

Regeringen ger de hotade ambassaderna i Lima, Beirut, Tunis och den Heliga stolen andrum. I stället för att låta bilan falla inom kort öppnar regeringen för en dialog med riksdagspartierna. Det blev resultatet av kabinettssekreterare Hans Dahlgrens diskussion med utrikesutskottet på torsdagen om UD:s sparbeting på 50 miljoner.
- Vi är angelägna om att ha en bra kontakt med riksdagspartiernas företrädare innan beslut fattas. Vi vill ha en diskussion i lugn och ro, sade kabinettssekreterare Hans Dahlgren efter torsdagens möte med utskottet.

Några beslut om formerna för dialogen med riksdagspartierna är inte tagna och Hans Dahlgren har inte gett några löften. Men de fyra borgerliga har goda utsikter att få igenom sitt krav på att ett avgörande om de nedläggningshotade ambassaderna ska frysas tills dess att regeringen i dialog med riksdagen har sett över vilka principer som ska gälla för den svenska utlandsrepresentationen. Hans Dahlgren lovade att ta med sig de borgerligas önskan om en frysning och en översyn till utrikesminister Anna Lindh.
- Vi vet inte ännu om regeringen går oss till mötes. Men Hans Dahlgren indikerade en positiv syn, säger moderaternas utrikespolitiske talesman Göran Lennmarker.
Kd:s ledamot i utrikesutskottet Holger Gustafsson träffade kabinettssekreteraren redan på onsdagskvällen inför utskottsmötet på torsdagen.
- Vi har varit framgångsrika i processen, summerade Holger Gustafsson torsdagens utskottsmöte.

Samtidigt som de borgerliga hoppas på att flytta fram sina positioner i kravet på att riksdagen ska vara med och bestämma principerna för hur och var Sverige bör vara representerat utomlands, verkar Hans Dahlgren ha fått fler partiers öra för att utrikesförvaltningen inte klarar att hålla önskad representation med de medel som står till buds.
Holger Gustafsson signalerar att kd kan vara villigt att säga ja till ökade anslag för UD inför nästa års budget.
- Vi har flaggat för att en dialog med regeringen borde kunna sikta på en förändrat budget inför hösten 2001, säger han.

Göran Lennmarker hävdar att moderaterna är det enda parti som insett utrikesförvaltningens budgetproblem i tid.
- Vi gjorde ett bättre budgetarbete i höstas än regeringen. Samarbetspartierna, v och mp, verkar inte ha förstått konsekvenserna av den budget de har lagt.
UD:s kassakris kommer av allt att döma att diskuteras i årets vårbudget. Vänsterpartiets Eva Zetterberg poängterar att utrikesförvaltningen redan har skurit ned mycket. Men hon kan inte ge några besked om huruvida hennes parti är villigt att skjuta till pengar i vårbudgeten för att täcka UD:s underskott.
- Processen är inte klar internt hos oss. Det är inte uteslutet att vi gör så (skjuter till medel), men det är inte fastlagt. Vi måste internt klara ut och väga ett sådant tillskott mot andra angelägna områden, säger Eva Zetterberg.

Miljöpartiets Marianne Samuelsson är mer kallsinnig till att ge UD friska pengar i vårbudgeten. Hon menar att det finnas andra möjligheter att spara.
De varsel som har lagts för de lokalanställda på de hotade ambassaderna kommer att vara kvar tills dess att det finns ett beslut om huruvida ambassaderna i Lima, Beirut, Tunis och den Heliga stolen får leva kvar eller ej.

Bitte Hammargren (Svd 2001-02-16)

Ambassaddöden orsakar ramaskri

Utrikesutskottet är berett att ge kabinettssekreterare Hans Dahlgren smäll på fingrarna, när han j morgon ska redogöra för UD:s planer att lägga ned de fyra ambassaderna Beirut, Tunis, Lima och Heliga stolen i Rom.

- Jag är lite chockad över att UD har gått så långt som att varsla lokalanställda vid ambassaderna. UD beter sig som om en nedläggning av ambassaderna redan är på gång. Det här aviserades inte under höstens gemensamma budgetarbete mellan s-mp-v, invänder Eva Zetterberg (v), suppleant i utrikesutskottet och utrikesnämnden.

Både Eva Zetterberg och kd:s ledamot i utrikesutskottet Holger Gustafsson poängterar att utrikesförvaltningen gör fel som behandlar stängningarna av ambassaderna som en intern angelägenhet. De pekar på ett betänkande utrikesutskottet, som regeringen har att rätta sig efter (1997/98 UU23).

- UD ska vara väldigt mån om att lyssna på riksdagen, säger Eva Zetterberg.

Kontentan av den torra riksdagsprosan är att riksdagen föredrar en informell diskussion med regeringen. Men regeringen blir också påmind om att riksdagen skulle kunna lägga sig i de formella besluten om var Sverige ska ha sina utlandsrepresentationer genom att förknippa budgetanslagen med bestämda villkor.

Efter SvD:s avslöjande i vintras om den hotande ambassaddöden har det kommit rader av vädjanden till UD från företag, biståndsorganisationer, föreningar, svenskar med utländsk bakgrund och enskilda som berörs av en diplomatisk neddragning.

Försvararna av de hotade utlandsmyndigheterna har fått blodad tand efter den proteststorm som ser ut att rädda kvar ett svenskt konsulat i Istanbul - även om det där blir en nedgradering till ett lönat konsulat (billigare än generalkonsulat).

- Jag är övertygad om att regeringen är tillräckligt klok för att lyssna på signalerna nu. Så jag har inte gett upp än, säger Zetterberg.

Hon höjer en lans för Lima, Beirut och Tunis, men är svalare inställd till den Heliga stolen än vad de borgerliga är. Eva Zetterberg har framför allt svårt att förstå UD:s bevekelsegrunder att stänga ambassaden i Peru i ett skede när det finns politiska öppningar i landet. Inför valet i Peru den 8 april har Eva Zetterberg fått uppdraget att leda EU:s valövervakare.

- Jag har fått väldigt många påpekanden om att en nedläggning efter valet vore väldigt olyckligt tajmad. Man förstår inte varför Sverige sett till att få chefskapet valövervakningen, när man sedan prioriterar ned representationen i landet efteråt.

Holger Gustafsson gjorde ambassadfrågan till sitt huvudnummer i förra veckans utrikespolitiska debatt. Han påminner om att de borgerliga partierna har ambition att bilda regering 2002 och att det därför är självklart att regeringen måste ha en dialog med oppositionen i frågan.

Än har inte kabinettssekreterare Hans Dahlgren gett någon förklaring till varför UD har dragit över sin budget med 50 miljoner. Om det måste sparas för att hålla budgeten i balans finns det bättre metoder, anser både de borgerliga och v-ledamöterna i utrikesutskottet. Vänsterpartiet tycker att det går att minska personalen på ambassaderna i de stora EU-länderna.

Holger Gustafsson tror att Sveriges Schengeninträde kan ge nya möjligheter att spara.

- Och modellen med gemensamma nordiska ambassader gillar vi, säger han.

Bitte Hammargren, SvD 2001-02-14

Nedläggningar av ambassader väcker protester

UD vill lägga ner fem svenska ambassader, bland annat den i Vatikanstaten. Den borgerliga oppositionen rasar. Ambassaden är av betydande vikt, tycker Bo Henriksson, ambassadör i Vatikanstaten.

Tove Nandorf, DN 2001-02-13

Kyrkorna behövs för Europas integration

Kommentar. Det är motsägelsefullt att Sverige vill utvidga EU och samtidigt lägga ner Västambassader.

Regeringen överväger att stänga den svenska ambassaden vid den Heliga Stolen i Rom. Ambassadören har redan anmodats att varsla sina två lokalanställda medarbetare.

Om det vill sig riktigt illa så fattar regeringen demonstrativt beslut samma dag som en rad nya kardinaler installeras.

Det är Sveriges minsta beskickning världens minsta stat som drabbas av UD:s sparbeting. Inom utrikesförvaltningen är kostnaderna för just denna ambassad nästan försumbara. Det finns kanske andra motiv med i bilden.

Påven och den katolska kyrkan står inte högt i kurs i den svenska regeringen. Vad man än säger om Vatikanen, så står varken jamstalldhet_, fri abort eller registrerat partnerskap på dagordningen. I Rom tycks mörkrets makter råda, en förstockad gammal påve i allians med Opus Dei.

Samme påve var där redan på Olof Palmes tid, men då såg UD med andra ögon. Östeuropa knakade i fogarna, mycket tack vare Johannes Paulus II. I Latinamerika hade befrielseteologer vind i seglen. Europas gemensamma framtid bars av en i långa stycken katolsk vision, som angav en väg mellan totalitär statssocialism och ohämmad rövarkapitalism. Svenska socialdemokrater kunde känna igen sig i påvens tal om en socialt kontrollerad marknadsekonomi. Den katolska kyrkan hade äntligen satt ner foten. Människan var okränkbar. Subsidiaritet , individens ansvar och mänskliga rättigheter skulle gälla. Dom Helder Camara i Recife och moder Theresa i Calcutta gav oss våra bilder av kyrkan snarare än kardinalerna i Rom. Inte ens det sekulariserade Sverige kunde längre bortse från kyrkans roll i Europa och världen. Efter 460 år återupprättade därför Sverige sina diplomatiska förbindelser med Vatikanen. År 1986 flyttade den förste ambassadören sedan reformationen till Rom.

Han behövde inte vara ensam. 170 länder har diplomatiska förbindelser med den Heliga Stolen. 68 länder har egna ambassader på plats. Bland dem finns naturligtvis de stora EU-länderna, men också flera muslimska stater och sedan några år även Israel. De har insett att om man vill veta vad som är på gång, så ska man lägga örat mot Vatikanen. Dess informationsnät ända ner på bynivå i snart sagt varje skrymsle av världen är alldeles unikt.

Efter 15 år och som ordförandeland i EU överväger alltså regeringen att stänga ambassaden i Rom med alla dess informella kontakter. Ambassadören ska göra sitt jobb på distans från det ärkeprotestantiska Schweiz. En ideologisk stormakt lämnas stort sett därhän. Det är ett praktfullt uttryck för provinsialismen i en EU-skeptisk och religionsblind avkrok.

De flesta svenskar kan naturligtvis inte ställa upp på kurians moralsyn och den katolska kyrkans odemokratiska organisation. Det är inget skäl att stänga ambassaden. Den är till för att möjliggöra dialogen. Sverige, som faktiskt delar så många av den katolska kyrkans politiska grundvärderingar, har också Vatikanens öra. Detta har också att göra med att Svenska kyrkan sedan slutet av 1980-talet utvecklat officiella och konstruktiva relationer med enhetsrådet i Rom och med katolska stift på flera håll världen. Påven kom till Sverige 1989. Han räknar den resan bland sina viktigaste. Ärkebiskop Bertil Werkström fångade vinden och fördjupade vänskapen. Två stora Birgittajubiléer har bekräftat ömsesidigheten. Trots olikheter i teologi och självbild och ett avbrott i samband med Ecce homo-bilderna i Uppsala domkyrka, spelar Svenska kyrkan en framträdande roll som brobyggare mellan det katolska Sydeuropa och det lutherska Nordeuropa. Ekumenik på den nivån har politiska implikationer.

Sverige driver utvidgningen av EU. Då blir den religiösa dimensionen av Europas integration ännu tydligare. Europa ar sedan tusen år delat mellan latinsk och slavisk, katolsk och ortodox kultur. Konflikter går i dagen mellan katolska kroater och ortodoxa serber, mellan reformerta ungrare och ortodoxa rumäner, mellan östkyrkor unierade med Rom och Moskvapatriarkatet, men också mellan Moskva och Konstantinopel. En svårforcerad gräns vindlar genom Baltikum, Ukraina, Polen och Rumänien. Det finns viljestarka aktörer som tar till religiösa och kulturella argument på bägge sidor. En av dessa aktörer är den katolska kyrkan. Men den är samtidigt den bäst informerade och insiktsfulla när det gäller religionens roll i Europa. Att Sverige samtidigt leder EU, talar för en utvidgning av unionen och vill lägga ner Vatikanambassaden är motsägelsefullt. Det hade varit mer befogat att tillsätta kvalificerade "religionsattachéer" i första hand vid ambassaden där och i Moskva.

Jag skriver detta på hemväg från en av mina många resor till Rom i ekumeniska ärenden. Det uthålliga arbetet för att förstärka allt som förenar, och det är ju det mesta,, fortsätter. Europas integration med bevarad mångfald är möjlig. Men den förutsätter kyrkornas aktiva medverkan. Då är det inte läge att stänga ambassaden vid den heliga stolen.

Jonas Jonsson, Biskop i Strängnäs. Svd 2001-02-11